Steve Grahn

Av Johnny Petersen

Bakgrund

Många större städer I världen har sin egna ”Grandfathers of the Blues”, en person som yngre generationer stödjer sig mot och lär sig från. I Köpenhamn var det tills alldeles nyligen Troels Jensen som tyvärr gick bort i våras, just innan jag skulle åka över och intervjua honom för Bulletinen. Corona-pandemin kom dock emellan.

I Malmö är det Steve Grahn som är ”den gamle”. Född 1947 blev han tidigt en aktiv del av den lokala musikscenen och har varit det ända sedan blues, pop och rock kom till Sverige. Vid nio års ålder lyssnade han på radion när de spelade musik av Bill Haley och Muddy Waters. Han blev genast hooked och övertalade sin far att köpa honom en gitarr. Ända fram till det nya millenniet har Steve varit engagerad i all slags musik för att överleva. Under tjugo år spelade han och vännen Lasse Bergrensson akustisk musik, mest blues och folk, på Centralens restaurang varje vecka. Ett antal skivor släpptes under denna tid med varierande uppsättningar av medmusiker. Han hade till och med ett band med sin son Anders och dennes vänner som de kallade Three Studs and a Stone.

Malmoe-Copenhagen Blues Connexion

Det Steve Grahn förmodligen mest kommer att bli ihågkommen för är nog att han 2001 bildade Malmoe-Copenhagen Blues Connexion. En förening som vi ju vet fortfarande ångar på och som dominerar den lokala blues-scenen, fast under ny ledning då Steve vid sin pension lämnade över rodret till Hans-Peter Nilsson. Varje sommar sedan dess har arrangerat en åtta-dagars blues-festival i det numera berömda Blues-Tältet under Malmö-festivalen. Där har både lokala artister såväl som artister från Danmark, Storbritannien och USA spelat.

Tony Joe White

Steve var en god vän till Tony Joe White. Deras vänskap började för tjugo år sedan när de tillfälligtvis släppte varsin CD samtidigt. Steve hade länge varit en stor beundrare av Tony Joe White och de hade sedan en tid haft SMS-kontakt. Då de tyckte detta sammanträffande var kul så bestämde de sig för att träffas nästa gång Steve kom till USA. Efter det så har de spelat ett antal gig på samma ställen. Steve minns fortfarande Tony Joe White med värme och spelar gärna hans musik.

Stroke

2002 drabbades så Steve av en stroke. Detta gjorde honom oförmögen att spela. Han kunde helt enkelt inte komma ihåg ackorden och hade svårt att få fingrarna att lyda. Inte heller kunde han längre minnas alla de texter han hade memorerat under så många år. Men, eftersom gitarrspel var det enda han kunde för att försörja sig så var det inget annat att göra än att börja om från början. Han kämpade med att ta enkla ackord, som ett C, och det var ännu svårare att t.ex. att gå vidare till ett Bm. Kampen gav dock resultat och under 2003 påbörjade han inspelningen av sin första solo-CD, vilken släpptes 2004. Stroken hade fått honom att inse att han måste varva ner och nu fokuserade han på akustisk blues men fortfarande med den känsla av träsk-musik/swamp-groove som har lärt från Tony Joe White. Vid något tillfälle lade han till en stomp-board, en ljudbräda att trampa takten på, vilken har blivit något av hans signatur sedan dess.

Duon och Trion

När han under 2006 mötte den unge och talangfulle Mattias Malm, gitarr och Dobro-spelare, klickade de direkt och de har lirat ihop som duo sedan dess. Emellanåt blir de en trio då tar de in den Danske munspelaren Thomas Melau. Duon släppte sin första CD samma år med en uppföljare 2010.

The Blues Challenge

Tillsammans med Matias Malm vann Steve 2009 utmärkelsen Janne Rosenqvists Minnesfond vilket gav paret en biljett till Eutin i Tyskland och the European Blues Challenge. Detta gav dem i sin tur en biljett till Memphis och The International Blues Challenge 2010. En tävling som tyvärr blev en stor besvikelse för dem eftersom de blev diskade av den ene domaren. Orsaken var Steves det enkla faktum att Steve sedan stroken inte vågar lita på sin förmåga att minnas låt-texterna och behöver sina anteckningar. Det visade sig att det inte var tillåtet att ha notställ på scenen.

Men, under veckan efter tävlingen, efter att de flesta deltagarna hade lämnat Memphis, så dök alla de lokala gamla blues-originalen fram på gatorna och barerna och Steve och Mattias fick jamma och spela gig’s med dem. Detta var det roligaste de hade gjort på länge och värt hela resan.

Den Gyllene Åldern

Steve har blivit 73 och nu i sin guldålder har han påbörjat en ny extra karriär som gitarr-fixare. Under några år hade han en bänk i en av Malmös musikaffärer men numera huserar han i sitt trädgårds-skjul i Bunkeflo utanför Malmö. Hans ”Man-Cave”, där han är omgiven av verktyg, gitarrer och förstärkare. P.g.a. ålder och framförallt Corona-pandemin så turnerar Steve inte längre men så fort han dyker upp med sin gitarr någonstans så visar publiken att han är lika populär som någonsin tidigare.

YouTube: